FISKEKARTA

BILDER

FISKEKORT ONLINE

FAKTA OM FISKAR

 

 

Fakta om fiskar

 

 

 

 

Öring: (Salmo trutta) är en art i familjen Laxfiskar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varianter på öring är :

 

Havsöring (Salmo trutta trutta): Öringartens havsvandrande (anadrom) ras. Precis som laxen vandrar den som unge ut i havet, men stannar oftast närmare kusten under sin uppväxt. Som vuxen blir dock havsöringen mindre än laxen. Havsöringar över 15 kg är sällsynta. Östersjöns havsöring blir i regel mer storvuxen än den på västkusten.

 

Insjööring (Salmo Trutta lacustris) är en öring som har anpassat sig till ett liv i sötvatten under hela sin livscykel och gör sin vandring från sin födelseälv eller -bäck till sjön. Insjööring, havsöring (Salmo trutta m. trutta) och bäcköring (Salmo trutta m. fario) är samma art, men ekologiskt olika raser, där den särskiljande faktorn utgörs av att de lever i olika miljöer.

Börsting är ett dialektalt namn för insjööring i bland annat Lappland och vid Vänern, samt för havsöring längs norra Norrlandskusten. Bäcköringen kallas lokalt vid Norrlandskusten för "Stenbit" - som ju även är namnet på hanen av arten sjurygg.  Leker i strömmande vatten.

 

 Bäcköring (Salmo trutta fario) skiljer sig från insjööring och havsöring främst genom sin mindre storlek, den mörkt gul- bruna glansen samt genom att den aldrig blir silverblank. Färg, teckning och storlek kan variera kraftigt mellan olika vatten. Som vuxen behåller den ungdomsdräkten till skillnad från havs- och insjööring. Lever och växer upp i bäckar pga t.ex vandringshinder etc.

 

 

 

 

 

Gädda:(Esox lucius)

 

 

 

 

 

 

är den dominerande rovfisken i svenska sötvatten och bräckvatten, och en populär sportfisk. Eftersom den är svår att fiska kommersiellt har den liten betydelse som handelsvara men förekommer trots det ofta i fiskdiskarna. Den är ej att förväxla med näbbgädda, Belone belone, som det svenska namnet till trots inte är nära släkt med gäddan.

 

En vuxen gädda har få naturliga fiender. Fiskgjuse tar gärna gädda, och kan ibland slå gäddor som är så stora att fågeln inte kan lyfta utan måste släppa sitt byte. Ehuru tveksamma i sin sanningshalt, förekommer också uppgifter om att stora gäddor dragit ned gjusen under ytan, och dränkt rovfågeln (se krongädda). Små gäddor hotas i första hand av större gäddor och annan rovfisk, som abborre och gös.

Svenskt sportfiskerekord 23.5 kg (1988) fångad i Orust i ryssja

 

 

Abborre:(Perca fluviatilis)

 

 

 

 

 

 

 

 

är en upp till ca 45–60 cm stor rovfisk som jagar i stim. Abborren är företrädesvis bottenlevande men stora abborrar jagar inte sällan ytligt levande stimfiskar som löja, stäm och liknande på kvällen. Abborren är Medelpadslandskapsfisk.

Abborren är framför allt en sötvattensfisk, men lever också i Östersjönsbrackvatten, och även i Bottenhavets inte så salta vatten. Stora honor kan uppnå en vikt på över 2 kg. Abborrar i mindre insjöar kan utvecklas till en mindre form som kallas tusenbröder om rovfiskar saknas. Svenska rekordet för sportfiske är dock fångad i en liten sjö där man planterade ut abborre i viss storlek, rekordet ligger på 3,15 kg. En annan onaturlig påverkan som leder till stora abborrar är varmvattenutsläpp till exempel från kärnkraftverk, där den ökade vattentemperaturen gör att fisken växer fortare.

 

Abborren leker på senvåren, och för att sprida sina gener har den utvecklat ett märkligt lekbeteende. Honorna lägger rommen på grenar, stenar eller vattenväxter. Hannarna cirklar runt henne för att befrukta äggen. När hon med jämna mellanrum byter underlag eller ändrar riktning, fortsätter den hane som cirklade runt henne att befrukta den redan lagda rommen. Med honan följer istället de andra hanarna, så att ägg som läggs på det nya underlaget kommer att befruktas av en ny hane. Rommen läggs i långa mjölkvita, sammanhängande strängar.

 

 

Harr:  (Thymallus thymallus)

 

 

 

 

 

 

 

 

Dess latinska namn Thymallus thymallus härrör från ett av dess speciella kännetecken — en svag doft av timjan (Thymuslatin). Doften försvinner dock snabbt efter det att fisken dött.

 

Vad som kännetecknar harren är dess stora ryggfena.

Den största i Sverige spöfångade harren vägde 3,35 kg. En harr på ett kilo betraktas dock som en trofé

 

Harren lever i både sjöar och strömmande vatten. Den leker under våren i bäckar, åar och älvar. Lever harren i en sjö som t ex Vättern leker den i tillflöden. Leken är ett praktspel mellan hanarna som försöker locka till sig honan.

Harren är en ganska stationär art, vilket innebär att den inte förflyttar sig några längre sträckor.

 

Harren är en god matfisk som bör tillagas direkt vid fångst då köttet annars snabbt blir förstört. Den är en populär sportfisk, inte minst hos flugfiskare. En orsak till detta är att harren är en utpräglad insektätare. Harren nappar också villigt på mask och spinnare.

 

 

 

Mört:(Rutilus rutilus)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mörten är en av Sveriges vanligaste sötvattensfiskar. Den finns över hela landet. Mörten lever som regel i kanten av sjön, men om vattnet är grumligt kan de också hålla sig längre ut från stranden.

Vanligtvis är mörten cirka 20 cm lång, men den kan bli upp till 50 cm. Den väger oftast inte mer än ett halvkilo. Den är silverglänsande och har röda ögon.

Mörten leker i maj och juni och kan då lägga upp till 100 000 ägg, som kläcks efter 4 till 10 dagar. Mörten äter smådjur såsom små blötdjur, insektslarver och insekter den fångar på vattenytan, och växtdelar såsom mossa och alger. Bland mörtens naturliga fiender finns abborre och gädda. Mörten lever cirka 25 år.

I Sverige äter man inte mört längre (till skillnad från Östeuropa), men den är viktig som föda för rovfiskar som gäddor. Mört används ofta som agn för att fånga annan fisk.

Mörten har inplanterats i sjöar, som tidigare varit skadade av försurande nederbörd. Sjöarna har återställts med omfattande kalkning. Mörten tjänar som biologisk logg, de klarar fortplantningen om pH-värdet hålls rimligt högt.

 

 

Regnbåge: (samt regnbågsforell och forell, troligen från det tyska ordet Regenbogenforelle[1]) (Oncorhynchus mykiss, tidigare: Salmo gairdneri eller Salmo irideus) är en fiskart.

 

 

 

 

 

 

 

Regnbågsöringen är ganska lik öring men har ett rödaktigt band längs sidorna och dessutom är dess fenor prickiga. Ursprungligen en nordamerikansk art som har inplanterats i många länder världen över. Regnbågar som lever i havet kallas steelhead i Nordamerika. I Sverige fångas den sällan vilt men odlas flitigt och säljs då i handeln som laxforell eller regnbågslax.

Odlad regnbågsöring sätts ofta ut i svenska vattendrag i sportfiskesyfte, och är ett mycket populärt fiskebyte bland annat på grund av dess energiska kämpande vid infångandet. Regnbågsöring är den dominerande fisken i så kallat put and take-vatten.

 

 

 

 

 

 

 

 

HEM

VÅRA FISKEVATTEN

FRÅGOR OCH SVAR

KONTAKT

STYRELSE

Webmaster: Patrik Stål © 2010 • Privacy Policy • Terms of Use

Besök ostvik genom att klicka HÄR